Anna Niklasdotter 1921-2016
Om författarinnan, hennes egen text:
Jag är en av Guds dårar, född 211224 i Morlanda församling i Bohuslän, som trots statlig tjänst, och utifrån sett, ett hyfsat gott äktenskap ändå bröt upp från det. Jag fick efter sökt tjänstledighet 6 månader åt gången. Det blev ohållbart, efter att ha gått en termin på Ljungskile Folkhögskola, sade jag upp min tjänst hösten 1976.
Jag hade bland annat utbildningar, som expeditionskursen inom postverket, men det var ingenting som hjälpte mig in på diakonal utbildning. Jag måste ha godkänd fackutbildning, sa man på Bräcke i Göteborgs stift dit jag först sökt. Jag sökte och kom in på Vårsta Hemsysterskola. Där gick jag också bara en termin, för man ansåg där, liksom i Ljungskile, att det inte skulle behövas, jag var ju en livserfaren person med goda vitsord överallt. Jag rekommenderades att söka till Ersta Diakonisällskap i Stockholm istället. Där kom jag in direkt, det var en av de finaste perioderna i mitt liv. Varför hade jag då sökt till Bräcke Diakonigård? Vad menade Gud? Jag tror att det var de olika utbildningsanstalterna som jag skulle få erfara. Dem erfarenheten är jag mycket glad för, liksom hela min livserfarenhet, utan att jag på något sätt vill skryta med den. Efter Ersta med vigning till tjänst började jag mitt arbete i församling i Göteborgs stift.
Jag hade känt att det var i diakonal församlingstjänst som jag hade störst möjlighet att framföra, den sedaan en lång tid tillbaka bergfasta övertygelsen, och gjorda erfarenheten, genom en tunnelupplevelse utanför kroppen, att döden inte är någonting att frukta. Alla som vill se att livet fortsätter i en andlig tillvaro, får också se och uppleva att det eviga livet fortsätter genom dödens port.
Samtidigt med min församlingstjänst kom jag in på kvällstid på Religionsvetenskapliga grundkursen vid Göteborgs Universitet.
Fyra terminer 1980-1981, gick jag där för att få veta, inte minst, hur tankar och åsikter varit i fornkyrkan och senare. Även på medeltiden var man oense om de teologiska uppfattningarna. Idag, om någonsin, behöver människor, inte minst för det personliga ansvarets skull, bli medvetna om vi åerföds för att vår själ – ande skall utvecklas genom de olika jordeliven. Reinkarnationstanken, anses av många ha varit given i fornkyrkan. Den finns med i många av Jesus och lärjungarnas uttalande i evangelierna. Det är hög tid att den åter lyfts fram inom kyrkorna i västvärlden. Den är inte främmande för folket, det är Kyrkan som inte hänger med.